
Innan jag hamnade på sjukhus levde jag ett ensamt liv som jag trivdes med. Det var jag och mina tre hundar och jag skrev mitt bokmanus. Efter hjärnblödningen, operation och tre veckor på sjukhus blev livet helt annorlunda. Två av hundarna hade dött, men jag har en kvar. Fysiskt är det inget fel på mig, jag är nu lika stark som innan sjukhusvistelsen. Skillnaden är att jag nu har hemtjänst och har besök av dem nästan varje dag. Det är trevligt att ha folk att prata med på dagarna. Min hund gillar också det.
Jag får inte längre köra bil, men hoppas att jag får använda bilen igen i vinter. I väntan på det har jag köpt en trehjulig elmoped, som är rolig att köra. Jag kan nu köra till centrum med min Leijona 1300+. Vid min ålder räcker maxfarten 20 km/tim. Mopeden har ju begränsat med bagageutrymmen så hemtjänsten får göra de stora inköpen en gång i veckan.